gestikulera
Svenska redigera
Verb redigera
Böjningar av gestikulera | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | gestikulera | gestikuleras |
Presens | gestikulerar | gestikuleras |
Preteritum | gestikulerade | gestikulerades |
Supinum | gestikulerat | gestikulerats |
Imperativ | gestikulera | – |
Particip | ||
Presens | gestikulerande, gestikulerandes | |
Perfekt | – | |
gestikulera
- göra rörelser med kroppen, vanligen primärt händerna, armarna, huvudet, oftast för att understryka det man säger eller förklara eller förtydliga det eller bestyrka eventuell implicit underton i sitt budskap
- Han var tvungen att gestikulera för att artikulera det komplexa begreppet.
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1636, under inflytande från franska och tyska av latinska gesticulari (”spela pantomim”),[1], till gesticulus, diminutivform av gestus.[2]
- Besläktade ord: gest, gestik
Översättningar redigera
göra rörelser med händerna och/eller armarna, oftast för att understryka det man säger eller förklara eller förtydliga det
- engelska: gesticulate (en)
- finska: elehtiä (fi)
- franska: gesticuler (fr)
- ryska: жестикулировать (ru)
- spanska: gesticular (es)
- tyska: gestikulieren (de)
Källor redigera
- ↑ Svensk ordbok: "gestikulera"
- ↑ Svenska Akademiens ordbok: "gestikulera"