Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av fyka  Aktiv Passiv
Infinitiv fyka fykas
Presens fyker fyks (fykes)
Preteritum fykte, fök fyktes, föks
Supinum fykt fykts
Imperativ fyk
Particip
Presens fykande, fykandes
Perfekt

fyka

  1. fara hastigt i luften; häftigt blåsa omkring, yra (särskilt om snö)
    Grammatik: Även supinumformen fukit kan förekomma, jämför rukit.
    Etymologi: Av fornsvenska fjuka, jämför dialektala fjuka, isländska fjúka och feykja och danska fyge. Besläktat med fjun[1]

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. 1926: Svenska Akademiens ordbok spalt F1860.