Wiktionary

finis

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av finis  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finis finisen finisar finisarna
Genitiv finis finisens finisars finisarnas

finis

  • uttal: ˈfiːnɪs (1.), ˈfiːˌnːis (2.)
  1. (starkt vardagligt) fin person
    Etymologi: fin + -is
  2. is som är stark och fin och lämplig för t.ex. skridskoåkning
    Etymologi: fin + is

Franska redigera

Adjektiv redigera

finis

  1. böjningsform av fini

Verb redigera

finis

  1. böjningsform av finir

Latin redigera

Substantiv redigera

fīnis m

  1. gräns
  2. ände, slut
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=finis&oldid=3032797”