elektron

Se även Elektron.

Svenska

Substantiv

Böjningar av elektron	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	elektron	elektronen	elektroner	elektronerna
Genitiv	elektrons	elektronens	elektroners	elektronernas

elektron

1. (fysik) negativt laddad elementarpartikel (lepton) som ingår i atomen
2. (legeringar) annat namn för elektrum

Etymologi: Av engelska electron, en sammansättning av electro- och -ion, urpsrungligen av grekiska ἤλεκτρον (élektron, ”bärn­sten”). Se även elektrisk. Belagt i svenska språket sedan 1902.

Översättningar

negativt laddad partikel i atomen

• asturiska: electrón
• baskiska: elektroi ^(eu)
• bosniska: elektron
• bretonska: elektron ^(br)
• engelska: electron ^(en)
• esperanto: elektrono ^(eo)
• finska: elektroni ^(fi)
• franska: électron ^(fr) m
• galiciska: electrón ^(gl) m
• georgiska: ელექტრონი (elekṭroni)
• grekiska: ηλεκτρόνιο ^(el) n (ilektrónio)
• gujarati: વીજાણુ ^(gu) (vījāṇu)
• hebreiska: אלקטרון ^(he)
• isländska: elektróna f, rafeind ^(is)
• italienska: elettrone ^(it)
• japanska: 電子 ^(ja) (でんし, denshi)
• kroatiska: elektron
• nederländska: elektron ^(nl)
• ryska: электрон ^(ru)
• serbiska: електрон, elektron
• slovenska: elektron ^(sl)
• spanska: electrón ^(es) m
• tyska: Elektron ^(de) n

Kohyponymer

• positron

Bosniska

Substantiv

elektron

1. (kärnfysik) elektron

Bretonska

Substantiv

elektron

1. (kärnfysik) elektron

Kroatiska

Substantiv

elektron

1. (fysik) elektron

Serbiska

Substantiv

elektron (електрон)

1. (fysik) elektron

Slovenska

Substantiv

elektron

1. (fysik) elektron