bluffa
Svenska redigera
Verb redigera
| Böjningar av bluffa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | bluffa | bluffas |
| Presens | bluffar | bluffas |
| Preteritum | bluffade | bluffades |
| Supinum | bluffat | bluffats |
| Imperativ | bluffa | – |
| Particip | ||
| Presens | bluffande, bluffandes | |
| Perfekt | bluffad | |
bluffa
- (vardagligt) /försöka/ lura, fuska
- Han bara bluffar.
- Besläktade ord: bluff, bluffare, bluffmakare
- Etymologi: Av engelska bluff.[1]