bläck

Se även black.

Svenska

Substantiv

Böjningar av bläck	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bläck	bläcket
Genitiv	bläcks	bläckets

bläck

1. färgad vätska som används för att göra färgade märken på en yta, till exempel för att framställa text och bilder

   Sammansättningar: bläckhorn, bläckpenna, bläckpatron, bläckstråle

2. mörkt färgad vätska som bläckfiskar sprutar ut för att förvirra och förblinda förföljare

   Sammansättningar: bläckfisk

Etymologi: Av fornsvenska blæk, av fornengelska blæc (”svart, bläck”), besläktat med fornhögtyska blah.

Homofoner: bleck

Sammansättningar: bläcksvart

Översättningar

vätska för att skapa text

• albanska: bojë shkrimi
• bokmål: blekk ^(no) n
• bulgariska: чарніла n (čarníla), мастило, туш
• danska: blæk ^(da) n
• engelska: ink ^(en)
• esperanto: inko
• finska: muste ^(fi)
• franska: encre ^(fr) f
• grekiska: μελάνι ^(el) n (meláni)
• grönländska: blækki
• hawaiiska: ʻīnika
• indonesiska: tinta ^(id)
• isländska: blek ^(is)
• italienska: inchiostro ^(it) m
• japanska: インク ^(ja) (inku), 墨 ^(ja) (すみ ^(ja), sumi)
• katalanska: tinta ^(ca) f
• kinesiska: 墨水 ^(zh) (mòshuǐ)
• kroatiska: mastilo ^(hr) n
• malajiska: dakwat ^(ms)
• nederländska: inkt ^(nl) m
• nynorska: blekk n
• polska: atrament ^(pl) m
• portugisiska: tinta ^(pt) f
• rumänska: cerneală ^(ro) f
• ryska: чернила ^(ru) n pl
• serbiska: мастило ^(sr) n
• spanska: tinta ^(es) f
• tjeckiska: inkoust ^(cs) m
• turkiska: mürekkep ^(tr)
• tyska: Tinte ^(de) f
• ungerska: tinta ^(hu)

vätska som bläckfiskar sprutar ut

• engelska: ink ^(en)
• franska: encre ^(fr) f
• hawaiiska: ʻīnika
• japanska: 墨 ^(ja) (すみ ^(ja), sumi)
• turkiska: mürekkep ^(tr)
• tyska: Tinte ^(de) f