barbar
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av barbar | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | barbar | barbaren | barbarer | barbarerna |
| Genitiv | barbars | barbarens | barbarers | barbarernas |
barbar
- ociviliserad person
- Etymologi: Ytterst från grekiska βάρβαρος (barbaros), ungefär "bla bla", syftande på någon som inte talade grekiska. Under 400 och 500-talen f.Kr. kom det att syfta på de utlänningar som arbetade i de grekiska staterna som slavar, varvid den nedsättande betydelsen utvecklades.[1]
- Sammansättningar: barbardiktning, barbarepik, barbarfolk, barbarhövding, barbarinbrott, barbarland, barbarlitteratur, barbarskara
- Besläktade ord: barbari, barbarisera, barbarisk, barbarism