balk

Se även bałk och Balk.

Svenska

Substantiv

Böjningar av balk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	balk	balken	balkar	balkarna
Genitiv	balks	balkens	balkars	balkarnas

balk

1. långsträckt, eventuellt bärande byggnadselement, bjälke

   Sammansättningar: bombalk, konsolbalk

2. (juridik) lag(samling) av särskild vikt; ursprungligen en avdelning eller ett större kapitel av en större lag eller lagbok

   Sammansättningar: brottsbalk, byggningabalk, föräldrabalk, giftermålsbalk, handelssbalk, jordabalk, konungabalk, miljöbalk, missgärningsbalk, rättegångsbalk, straffbalk, tjuvabalk, utsökningsbalk, äktenskapsbalk, ärvdabalk

3. (heraldik) diagonal linje över vapnet

Översättningar

byggnadselement

• bokmål: bjelke ^(no) m
• engelska: beam ^(en)
• finska: palkki ^(fi)
• isländska: bjálki ^(is) m
• nynorska: bjelke m
• tyska: Balken ^(de) m

juridik

• engelska: code ^(en)
• finska: palkki ^(fi)
• isländska: bálkur m
• ryska: ко́декс ^(ru) m
• tyska: Paragraf ^(de) m, Paragraph ^(de) m

heraldik

• engelska: bend ^(en)
• franska: bande ^(fr) f
• italienska: banda ^(it) f
• tyska: Schrägbalken ^(de) m