Se även bøg och bog.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av bög  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bög bögen bögar bögarna
Genitiv bögs bögens bögars bögarnas

bög

  1. (vardagligt, kan verka stötande) homosexuell man
    Han "kom ut" med att han var bög.
    Synonymer: böckling, fikus, gay, homo, homofil
    Antonymer: flata
    Jämför: akterseglare, bajspackare, kuddbitare, skinkryttare, sodomit, stjärtgosse
  2. (ofta i sammansättningar) man med hängivet specialintresse  
    Synonymer: nörd, -tok, -tokig, konnässör
  3. (dialektalt) skinnsäck  
  4. (dialektalt) knivslida  
 
Etymologi: Av omdiskuterat ursprung. Troligen från månsingens bögis "lättlurad man", egentligen "bonde", via "lurendrejare" till stockholmsslangens "sexköpare".[1]
Etymologi: Eller av franska bougre "usling" från medeltidslatin Bulgarus "kättare" (Bulgarus betyder ordagrant "bulgar" - ordet "kättare" kommer ur katarerna, som utvecklades ur de slaviska bogomilerna.)
Etymologi: Eventuellt även av fornsvenska bög, böj "(kniv)slida".
Användning: Ordet uppfattades och användes förr nedsättande, men används oftast som en neutral benämning av homosexuella män på sig själva. Idag vanligt förekommande i både etermedia och tryckta texter.
Besläktade ord: bögeri, bögig, böga
Sammansättningar: bögfilm, böghat, böglobby, bögmaffia, bögpar, bögporr, bögsex, bögskräck, golbög, läderbög, märkesbög, prylbög, schlagerbög, smygbög, spännbög

Översättningar redigera

Älvdalska redigera

Substantiv redigera

bög m

  1. ryggsäck
    Etymologi: Av fornnordiska belgʀ.
    Jämför: svenska bälg
    Sammansättningar: skaulbög

Källor redigera