Svenska redigera

Verb redigera

antura

  1. (dialektalt, västgötska, sörmländska, reflexivt: antura sig) visa upprördhet och förtvivlan
    1973: Stenfågel, Sven Delblanc:
    Gamla kvinnor anturar sig över henne ibland: den flickan är för eftergiven och stilla för att länge leva på jorden ...
    Synonymer: åbäka

Finska redigera

Substantiv redigera

antura

  1. sula