allmänning

Svenska

Substantiv

Böjningar av allmänning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	allmänning	allmänningen	allmänningar	allmänningarna
Genitiv	allmännings	allmänningens	allmänningars	allmänningarnas

allmänning

1. (historia, statsvetenskap, juridik) område som inte omfattas av privat äganderätt utan kan utnyttjas av envar, alla lokala invånare eller alla som tillhör det kollektiv (den samfällighet) som förvaltar allmänningen

   De flesta allmänningar i Västeuropa blev redan på medeltiden privat egendom.

   Sammansättningar: allmänningsskog, allmänningsstyrelse, allmänningsstämma, byallmänning, häradsallmänning, landsallmänning, länsallmänning, sockenallmänning

Översättningar

icke-privat område

• bokmål: allmenning ^(no)
• danska: fælled
• engelska: common ^(en)
• finska: yhteismaa ^(fi)
• kymriska: tir comin
• nederländska: meent ^(nl)
• nynorska: allmenning
• ryska: альменда ^(ru)
• spanska: ejido ^(es) m
• tyska: Allmende ^(de)