Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av ackompanjemang  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ackompanjemang ackompanjemanget ackompanjemang ackompanjemangen
Genitiv ackompanjemangs ackompanjemangets ackompanjemangs ackompanjemangens

ackompanjemang n

  • uttal: akɔmpanjɛˈmaŋ
  1. (musik) musikalisk stöttning till melodistämma
    Programmet utgörs av operaarior från barocktiden till ackompanjemang av en stråkensemble.
    Synonymer: komp
  2. (bildligt) något som beledsagar, ofta om ljud, men även allmänt
    Som ackompanjemang till samtalet hördes slagans gång ute på logen.
    Regeringen kom till rätt slutsats, även om det skedde långsamt och till ackompanjemang av diverse piruetter.
    Etymologi: från franskans accompagne­ment, från accompagner, "beledsaga, följa med" och -ment, en ändelse som anger resultat av verbets handling, det tidigare från fornfranskans acompaignier, "ta till följeslagare", från à, "till" och compaignier, från compaignon, "vän", från vulgärlatinets companio, "den man äter med, delar bröd med" från com- eller cum-, "med" och pānis, "bröd".
    Synonymer: beledsagning
 
Besläktade ord: ackompanjerande, ackompanjering, ackompanjera, ackompanjatör, ackompanjatris
Sammansättningar: ackompanjemangsinstrument
Se även: kompani, kumpan

Översättningar redigera