Diskussion:en

Är användningen av en som objektsform av man ålderdomlig eller dialektal? Det känns så, men jag vet inte var man kan hitta nån källa. Är det nån som vet? — Starylon 24 augusti 2007 kl. 10.05 (CEST)

Jag tycker det låter ganska naturligt. Existerar alltså i Närke, iaf. //Skal 24 augusti 2007 kl. 10.55 (CEST)

Min uppfattning är att objektsformen (definition 1) är den naturliga som förekommer överallt, medan subjektsformen (definition 2) som alternativ till man är den som är dialektal (åtminstone i delar av Småland). ~ Dodde 24 augusti 2007 kl. 13.20 (CEST)

Håller med Dodde. Uttryck såsom "för en själv" är (nog) inte ovanliga. --Andreas Rejbrand 24 augusti 2007 kl. 13.27 (CEST)

Oj, förlåt, jag menade subjektsformen. Jag håller oxå med på Doddes förklaring. — Starylon 3 september 2007 kl. 12.33 (CEST)

Uttal

När eller var uttals ‘en’ med långt ‘e’, det vill säga /eːn/? –föregående osignerade kommentar är från 83.255.31.115 (diskussion • bidrag)

Ja, det är nog dialektalt, som du ändrade till. I skånskan, men vet inte om det är alltid eller bara ibland. Kanske i fler dialekter? Jiiimbooh, Smiddle? ~ Dodde (diskussion) 28 april 2014 kl. 08.51 (CEST)

Vi pratar om räkneordet en? Det uttalar jag med långt e och har faktiskt inte tänkt på att folk uttalar med kort. /Jiiimooh » DISKUSSION – BIDRAG 7 maj 2014 kl. 01.23 (CEST)

Ytterligare pronomenbetydelse

Pronomen är vad jag vet ett ord som man byter ut mot ett substantiv för att göra en text enklare att läsa. I fallet:

Det var en gång... Och den var sandad! Var det ett bra skämt?

Nej det var ett dåligt ett

Vad är det som går och går men kommer aldrig fram?

Jag vet inte

Klockan så klart! Var det en bra gåta?

Nej det var en dålig en.

I dessa två fall där ordet "skämt" byts ut mot "ett" och "gåta" byts ut mot "en" blir inte "en" och "ett" pronomen då? Är bara fundersam. Tacksam för återkoppling!Jonteemil (diskussion) 31 maj 2016 kl. 15.44 (CEST)