Se även Ger- och ger.

Fornsvenska redigera

Efterled redigera

-ger m

  1. en namnled som bildar maskulina personnamn
    Varianter: -gir
    Etymologi: Identiskt med förleden Ger-, ett namnled som härleds till fornnordiska geirr (”spjut”). Flera namn med denna slutleden föll ibland bort, och bildade namnformer som t.ex. Hærge, Styrge och Thorge.
    Vanliga konstruktioner: Anger, Asger, Bodhger, Botger, Fastger, Fridhger, Frøger, Helger, Hiælmger, Holmger, Hærger, Kætilger, Odger, Ormger, Radhger, Rodhger, Styrger, Thingger, Thiudhger, Thorger, Thørger, Viger, Ænger, Æringer, Æsger och Ødhger, samt runsvenska BorggeiR, HarþgeiR och IogeiR.
    Jämför: -ar