örn

Se även Örn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av örn	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	örn	örnen	örnar	örnarna
Genitiv	örns	örnens	örnars	örnarnas

örn (fågel)

örn (heraldik)

örn

1. (zoologi) vardagligt samlingsnamn för en grupp större rovfåglar inom familjen hökfåglar
2. (heraldik) beståndsdel av vapen eller flaggor

Etymologi: Runsvenska ærni (arni, dativ singularis), fornsvenska ørn, fornisländska ǫrn (nominativ pluralis ernir), nyisländska örn, fornengelska earn, engelska erne, fornsaxiska och fornhögtyska arn, medellågtyska arent, nederländska arend, av urgermanska *arnu-. Besläktat med tyska Aar, fornhögtyska och fornsaxiska aro, gotiska ara fornisländska ari, av ett urgermanskt *aran-. Återfinns även i germanska namn som Arnold and Arthur. Ytterst av urindoeuropeiska *h₃er-, varav även grekiska ὄρνις (varav ornitolog), ’fågel’, armeniska oror, ’mås’, forniriska irar (iriska iolar), litauiska erēlis, ryska орёл.

Sammansättningar: dubbelörn, havsörn, kungsörn, örnbo, örnnäsa, örnnäste, örnunge, örnvråk

Översättningar

rovfågel

• afrikaans: arend ^(af), adelaar
• albanska: shqiponja
• armeniska: արծիվ ^(hy) (artsiv)
• baskiska: arrano ^(eu)
• belarusiska: арол m
• bokmål: ørn ^(no) f
• bretonska: erer ^(br) m
• bulgariska: оре́л ^(bg) m
• cherokesiska: ᎠᏩᎯᎵ (awahili)
• danska: ørn ^(da)
• engelska: eagle ^(en)
• esperanto: aglo ^(eo)
• estniska: kotkas ^(et)
• finska: kotka ^(fi)
• fornengelska: earn
• franska: aigle ^(fr) m
• färöiska: ørn
• georgiska: არწივი ^(ka) (artsivi)
• indonesiska: elang ^(id)
• isländska: örn ^(is) m
• italienska: aquila ^(it)
• japanska: 鷲 ^(ja) (わし, washi)
• koptiska: ⲁϧⲱⲙ (àxōm)
• korniska: er m
• kymriska: eryr ^(cy) m
• latin: aquila ^(la) f
• litauiska: aras ^(lt) m, erelis ^(lt) m
• makedonska: орел m
• mirandesiska: águila f, aila f
• nederländska: adelaar ^(nl), arend ^(nl) m
• nynorska: ørn f
• persiska: عقاب ^(fa)
• polska: orzeł ^(pl)
• portugisiska: águia ^(pt) f
• rumänska: vultur ^(ro)
• ryska: орёл ^(ru)
• sanskrit: गरुडः ^(sa) (garuḍaḥ)
• slovakiska: orol ^(sk)
• spanska: águila ^(es) f
• sydsamiska: aarhtse
• tjeckiska: orel ^(cs) m
• turkiska: kartal ^(tr)
• tyska: Adler ^(de) m
• ukrainska: орел ^(uk) m (orel)
• ungerska: sas ^(hu)

heraldik

• engelska: eagle ^(en)
• italienska: aquila ^(it) f
• nederländska: adelaar ^(nl) m
• spanska: águila ^(es) f
• tyska: Adler ^(de) m

Isländska

Substantiv

Böjningar av örn	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	örn	örninn	ernir	ernirnir
Ackusativ	örn	örninn	erni	ernina
Dativ	erni	erninum	örnum	örnunum
Genitiv	arnar	arnarins	arna	arnanna

örn m

1. örn